topmeny

Om färgblindhet & färgdefekter i synen

Oförmågan att skilja olika färger åt på ett ”korrekt sätt” är något man föds med, och ändrar sig inte senare i livet. Detta tillstånd kallas ofta felaktigt för färgblindhet, men faktum är att ytterst få människor i världen är verkligt färgblinda i avseendet att man ser allt i svart och vitt.

Ett mer korrekt namn för tillståndet är därför färgdefekt eftersom detta beskriver problemet bättre: en oförmåga att urskilja olika färger åt.

Att blanda ihop grönt och rött
De flesta färgdefeka personer har problem i området mellan M – och L-tapparna i sitt färgseende, vilket innebär att man blandar ihop grönt och rött ljus. Eftersom defekten i de här tapparna kan vara av olika svår, finns det också många olika grader av färgdefekter.

Somliga individer har extremt stora svårigheter att skilja grönt och rött åt, medans andra har färgdefekter som inte har någon praktiskt betydelse i livet, utan bara kan observeras i test.

Färgdefekter är mycket vanligare bland män
Den vanligaste färgdefekten att bland ihop grönt och rött kan härledas till X-kromosomen, och är mycket vanliga bland män, som bara har en X-kromomsom. Undersökningar har visat att cirka 8 procent av den manliga befolkningen har en färgdefekt av detta slag, och bara cirka 0,4 procent av kvinnorna.

Så testar man för färgdefekter
Den vanligaste metoden för att testa färgseendet är med så kallade pseudoisokromatiska tavlor där en bild byggts upp av färgade prickar.

Eftersom prickarna har samma slags ljushet kan man genom att göra dem i olika färger dölja siffror i dessa bilder. Den som har ett normalt färgseende ser då en siffra i bilden medan den färgdefekta inte ser denna, eller alternativt, ser en annan siffra som då kan indikera vilken typ av färgdefekt det är frågan om.

Detta test går till ungefär såhär:

Ett annat test är sorteringstesterna, där man helt enkelt ska sortera ett antal färgade knappar i ordning efter deras färg.

Att testa för färgdefekter är numera obligatoriskt inför många olika yrkesval såsom piloter, tågförare, trafikledare, sjöfartsbefäl med mera. I dessa fall vill man ofta ha en mycket detaljerad bild av eventuella färgdefekter, och då använder man vanligen ett så kallat anomaloskop. Med detta så kan man få en god uppfattning om personens färgseende.

Comments are closed.

Powered by WordPress. Designed by WooThemes